magnusmicaelakevin

Min förlossnings berättelse!

Halv 8 den 13/9 så vaknade jag av att jag började få värkar, men det var inte så farligt, så jag försökte somna om. Men det gick inge vidare. Så jag gick upp och väntade på att Magnus och Kevin skulle vakna. När dom hade vaknat så klädde vi på oss och väntade på Flinkan som skulle ha Kevin medans vi var i falun på koll. Vi skulle vara där kl 11.30, innnan vi hade kommit upp så hade mina värkar blivit så mycket starkare,allt såg bra ut, och hon sa att det är ett väldigt stort barn mins 4600g. Men då tänkte jag hur fan kan hon säga det till mig, jag ska liksom snart föda ut han, kunde hon inte bara vart tyst, (men som turvar så var hon ju inte så stor). Men hon tyckte vi skulle vara kvar i falun ifall det skulle sätta igån. Så vi åkte och åt lite mat, måste ju ha energi om man ska föda barn. Halv 3 skulle vi vara tillbax, så vi sätt där och väntade, och nu var värkan så hemska så blä, säger jag bara :) När vi kom tillbax så frågade hon om jag hade ont, där stod jag mitt i en värk och nästan skrek av smärta. Vad f*n tror du, ville jag skrika åt henne, men jag sa väl bara ja nu är värkan väldigt kraftiga. Så vi fick ett rum, och dom gjorde en undersökning på engång, då var jag öppen 9cm nästan 10. Och när hon hållde på där nera så gick vattnet och kryst värkana började. Jag tänkte bara wow det här kommer gå fort, gud vad skönt. Jag och magne kollade på varandra och sa att snart kommer våran lilla kille. Bm sa att det här kommer inte ta lång tid innan halv sex så har ni erat lilla barn här. Visst, gud vad fel alla hade. Jag kryska å krysta men det kom ingen bebis. Vid 7 så hade jag 5-6 värkar var tionde minut. Då fick jag något som skulle lungna ner det hela en stund, för jag var helt slut, men efetr 20min så satt det igång igen. Jag fattar ingentin och säger åt dom att det här funkar inte ni får ta ut honom med snitt, men dom bara skratta och sa att snart så kommer han. Jo visst. Dom sa att jag var tvungen att ställa mig upp lite, då skulle det gå mycket fortare, men det var jag inte så sugen på, men jag var väl tvungen. Då hände det väl lite, han åkte ner en bit, men det var inte mycket. Kl20.00 började dom prata om snitt, och då kan jag säga att jag ångrade mig, jag ville att han skulle komma ut den vanliga vägen. Alla bara skratta åt mig och sa nyss så ville du ju det. Där ligger jag gråtandes och säger att jag har ångrat mig, att han kommer nog snart, jag ska tycka på lite hådare. Men jag hade vart öppen så länge nu så dom var tvungna att få utt honom snart. men dom skulle prova med klocka först. Så Magnus fick sätta på sig sånna fula kläder, så jag fick mig ett gott skratt mellan värkana. Vi rullar iväg mot opratonsalen för om det inte funkade skulle läkarna vara redo för snitt. När vi kom fram vart jag helt paff det var mins 10 människor där plus att dom sa att läkarna satt utanför och var berädda på snitt. Där låg jag och typ 1000 människor kollade på mig, skit kul, men skit samma nu ska han ut. Så dom sätter klockan på hans huvud, och efter två dragningar var HON ute. Det var ingen som brydde sig att kolla kön, både jag och magnus var ju så säkra (dom sa det på ultraljudet) på att det var en pojke och det hade vi sagt till alla. Men när Magnus skulle klippa navelstängen så sa han bara men det där ju en tjej? Haha Så nu hade våran underbara tjej kommit till världen äntligen säger jag bara. Magnus fick ta henne och åka tillbax till rummet, jag var tvungen att ligga var där och bli sydd, det vart en hel del att sy eftersom hon kom åt fel håll, hon tittade upp mot stärnorna, och då var det tydligen vanligt att gå sönder mycket. Men då fick vi svaret varför det hade vart så svårt att få ut henne. Men äntligen fick vi träffa vårat barn. När jag kom tillbax till rummet så frågade jag Magnus om han verkligen hade kollat så att det var en tjej, "men ja hon har då ingen snopp iaf" :) Hon vägde 4220g och var 53cm lång. Så hon var väldigt stor, stötrre än vad hennes storebror var :) Ammningen satt igång på engång så det var skönt, men vi fick stanna där i tre nätter eftersom jag inte ens kunde gå. På onsdagen kom min älskade lilla Kevin på besök, gud vad jag hade saknat honom, men när han kommer in där ser han jätte sur ut på mig, och ville inte kramas. Sen såg han Frida och det var inte så kul ibörjan. Men sen så vart han lite nyfiken och kollade å petade litegrann. Men det som var bäst var nog sängen som gick att hissa upp och ner :D Efter tag så kunde han komma till mig och mysa oxå. Men gud vad hemskt det känndes när han vart så där. Men när dom skulle åka hem så vart han så ledsen så usch jag ville oxå åka hem, men mange fick köra iväg han gråtandes, och jag satt där och grät, fy f*n vad jobbigt det var, får nästan en tår i ögat nu när jag tänker på det. När vi kom hem den 16 så var allt bra, och min lilla prins satt där och väntade. Många kramar och pussar blev det. Och allt har gått super bra sen dess, han tycker så mycket om Frida, han pussar och gosar med henne hela tiden. 

Nu är frida snart 3månader, det går så fort. Men jag bara njuter och har det bra med min underbara barn <3 


Kevin´s förlossnings berättelse. 3/3-09 kl 10.09


Hela söndagen den 2/3 kändes det inte som det brukar i kroppen, men jag tänkte inte så mycket på det. När vi åkte hem från Saxdalen och skulle gå upp för trapporna här hemma så kom jag halvägs upp och det högg till i magen, jag skrek till och Mange kom springande och frågade vad som hände(jag var lite segare än honom så han var redan uppe). Jag sa att jag trodde att det var en värk. Det fortsatte hela natten, vaknade ett antal gånger den natten. Mange frågade flera gånger om vi inte skulle åka upp, men man vill ju inte åka upp förtidigt, och ligga där hur länge som helst Och vi skulle ändå upp till falun på morgonen på ultraljud och kolla så allt såg bra ut eftersom jag hade gått över tiden med två veckor. Vi åkte upp och värkan bara fortsatte så vi tänkte att dom skulle göra en undersökning och kolla om jag var uppen någontin, men det ända vi gjorde var att kolla så att det fanns fostervatten kvar. Dom ville ha ett kissprov men jag hade precis kissat så det gick inte. Så vi fick en ny tid på tisdagen. Så vi åkte väl hem igen. Jag hade jätte ont men gnällde väl lite extra mycke för att Mange skulle tycka synd om mig Typ 20.50 så tvinga jag Mange att gå och köpa piggilin åt mig Vi gick och la oss försökte sova men det gick inte det gjorde för ont för att kunna sova. Så tillslut så bestämde Mange att vi skulle åka upp.Kl var runt halv 12.  Men jag var ju tvungen att duscha först, så Magnus ringde till förlossningen och sa att vi var på väg. Kl: 01.00 kom vi upp och dom skrev in oss och gav oss ett rum. Vi satt väl där i en halv timme sen fick jag kläder, så jag bytte om och dom kollade hur öppen jag var, jag var öppen 4cm. Kl: 03.32 ville jag ha nånting mot smärtan så jag sa åt Mange och säga till barnmorskan. Då fick jag lustgas och det kan jag säga att det gillade jag Jag somnade en liten stund och det behövde jag. Kl: 07.10 så kom det en ny barnmorska och hälsade, och hon gjorden en koll för och se så allt såg bra ut. Kl: 07.30 var jag öppen 9cm men vattnet hade inte gått, så dom stack hål på hinnan. Då fick jag ställa mig upp så att lillen skulle åka längre ner i bäckenbenet. Då gjorde det så J*vla ont. Kl:09.30 började krystvärkana så dom sa att jag skulle krysta när jag var redo. Det var inte så farligt som jag trode det skulle vara, vist det det var jobbigt och jag var jätte trött, men det var bara att ta i för vi ville vi ha ut våran lilla plutt. Kl: 10.09 så föddes våran älskade son. Det var den bästa stund i mitt liv när dom la upp honom på bröstet, han var så fin. Mange klippte navelsträngen, och jag såg på honom att han var världens stoltaste pappa. Det är helt underbart att få ut en så vacker liten pojke, mycket jobb men det är verkligen värt det. Kl: 13.23 så flyttade vi till avdelning 37 och fick en säng, jag var helt slut då så jag somnade en sväng, när jag vaknade så satt mange och myste med lilla Kevin. Jag ville åka hem på engång men dom var tvungna att se så amningen funkade som det skulle och det krånglade en del så vi vart kvar till på torsdagen. Det var jätte jobbigt jag kunde varken stå sitta eller ligga det gjorde så ont efterson jag blev sydd det var riktigt jobbigt. Men jag måste bara nämna att barnmorskona på förlossningen var helt underbara kunde inte fått några bättre. Ner på 37:an så satt man mest själv inne på rumet och dom kom och kollade typ 2 gånger på en dag, det är väl för att dom vill låta en vara själv men sitt barn och lära sig. Men jag fick en del hjälp men amningen. Den 5/3 fick jag åka hem och det var super skönt.

Nu är min "lilla" kille 1år och 9månader. Helt sjukt, men det är så kul nu när han har börjat prat en del och utveklas så snabbt. Han har blivit hen helt undebar liten pojke, jag kan ju inte säga bebis längre även fast jag vill det :D

Magnus, Kevin & Frida<3