090705
Min förlossnings berättelse!
Hela söndagen den 2/3 kändes det inte som det brukar i kroppen, men jag tänkte inte så mycket på det. När vi åkte hem från Saxdalen och skulle gå upp för trapporna här hemma så kom jag halvägs upp och det högg till i magen, jag skrek till och Mange kom springande och frågade vad som hände(jag var lite segare än honom så han var redan uppe). Jag sa att jag trodde att det var en värk. Det fortsatte hela natten, vaknade ett antal gånger den natten. Mange frågade flera gånger om vi inte skulle åka upp, men man vill ju inte åka upp förtidigt, och ligga där hur länge som helst
Och vi skulle ändå upp till falun på morgonen på ultraljud och kolla så allt såg bra ut eftersom jag hade gått över tiden med två veckor. Vi åkte upp och värkan bara fortsatte så vi tänkte att dom skulle göra en undersökning och kolla om jag var uppen någontin, men det ända vi gjorde var att kolla så att det fanns fostervatten kvar. Dom ville ha ett kissprov men jag hade precis kissat så det gick inte. Så vi fick en ny tid på tisdagen. Så vi åkte väl hem igen. Jag hade jätte ont men gnällde väl lite extra mycke för att Mange skulle tycka synd om mig Typ 20.50 så tvinga jag Mange att gå och köpa piggilin åt mig Vi gick och la oss försökte sova men det gick inte det gjorde för ont för att kunna sova. Så tillslut så bestämde Mange att vi skulle åka upp.Kl var runt halv 12. Men jag var ju tvungen att duscha först, så Magnus ringde till förlossningen och sa att vi var på väg. Kl: 01.00 kom vi upp och dom skrev in oss och gav oss ett rum. Vi satt väl där i en halv timme sen fick jag kläder, så jag bytte om och dom kollade hur uppen jag var, jag var uppen 4cm. Kl: 03.32 ville jag ha nånting mot smärtan så jag sa åt Mange och säga till barnmorskan. Då fick jag lustgas och det kan jag säga att det gillade jag Jag somnade en liten stund och det behövde jag. Kl: 07.10 så kom det en ny barnmorska och hälsade, och hon gjorden en koll för och se så allt såg bra ut. Kl: 07.30 var jag uppen 9cm men vattnet hade inte gått, så dom stack hål på hinnan. Då fick jag ställa mig upp så att lillen skulle åka längre ner i bäckenbenet. Då gjorde det så J*vla ont. Kl:09.30 började krystvärkana så dom sa att jag skulle krysta när jag var redo. Det var inte så farligt som jag trode det skulle vara, vist det det var jobbigt och jag var jätte trött, men det var bara att ta i för vi ville vi ha ut våran lilla plutt. Kl: 10.09 så föddes våran älskade son. Det var den bästa stund i mitt liv när dom la upp honom på bröstet, han var så fin. Mange klippte navelsträngen, och jag såg på honom att han var världens stoltaste pappa. Det är helt underbart att få ut en så vacker liten pojke, mycket jobb men det är verkligen värt det. Kl: 13.23 så flyttade vi till avdelning 37 och fick en säng, jag var helt slut då så jag somnade en sväng, när jag vaknade så satt mange och myste med lilla Kevin. Jag ville åka hem på engång men dom var tvungna att se så amningen funkade som det skulle och det krånglade en del så vi vart kvar till på torsdagen. Det var jätte jobbigt jag kunde varken stå sitta eller ligga det gjorde så ont efterson jag blev sydd det var riktigt jobbigt. Men jag måste bara nämna att barnmorskona på förlossningen var helt underbara kunde inte fått några bättre. Ner på 37:an så satt man mest själv inne på rumet och dom kom och kollade typ 2 gånger på en dag, det är väl för att dom vill låta en vara själv men sitt barn och lära sig. Men jag fick en del hjälp men amningen. Den 5/3 fick jag åka hem och det var super skönt.
Nu är Kevin fyra månader, jag kan inte fatta vart tiden tar vägen, det känns som det var igår du kom till världen. Jag älskar dig mer än allt annat, du är det bästa som har hänt mig, min underbara son<3
Magnus & Kevin<3
